skinn på näsan!
Jag kommer på mig själv med att nöja mig med saker, saker som kanske ör okej. Men vad är egentligen okej när man vet att det finns bättre? Varför ska man nöja sig när man kan ha det annorlunda? Annorlunda på ett sätt med fler fördelar. Fördelar som vissa gånger kan vara hårfina men andra bättre med hästlängder. Tider där det kan vara de hårfina fördelarna som gör enorma förändringar.
Är jag kanske för väluppfostrad som hellre säger "det är okej, tack så mycket" istället för "jag tror något annat skulle passa mig bättre, men tack ändå" (när det egentligen är det sista jag ibland vill säga)?
Stå på er där ute och nöj er inte med okej, om ni vet att ni kan ha det bättre! Man är värd att få precis lika mycket tillbaka som det man ger.
Nu menar jag inte att jag är typen som är för blyg för att tala om vad jag vill. Jag vågar säga vad jag tycker, står för det och göra det som faller mig in. Men många gånger tror jag att situationer man är i är bra när de egentligen bara är okej. Varför ska man känna sig dum om man gör det som känns rätt, då det i vissa fall blir mindre bra för andra? Jag menar inte att man ska kliva på andra för att hamna i positioner man söker efter. Men att stå på sig för att nå toppen, det har man all rätt till. I slutändan är det alltid sig själv man har, och om man då inte trivs i situationen man är i, vem ska man då klandra när man är medveten om att man kunde haft det bättre?
Här ska bli ändring!
Är jag kanske för väluppfostrad som hellre säger "det är okej, tack så mycket" istället för "jag tror något annat skulle passa mig bättre, men tack ändå" (när det egentligen är det sista jag ibland vill säga)?
Stå på er där ute och nöj er inte med okej, om ni vet att ni kan ha det bättre! Man är värd att få precis lika mycket tillbaka som det man ger.
Nu menar jag inte att jag är typen som är för blyg för att tala om vad jag vill. Jag vågar säga vad jag tycker, står för det och göra det som faller mig in. Men många gånger tror jag att situationer man är i är bra när de egentligen bara är okej. Varför ska man känna sig dum om man gör det som känns rätt, då det i vissa fall blir mindre bra för andra? Jag menar inte att man ska kliva på andra för att hamna i positioner man söker efter. Men att stå på sig för att nå toppen, det har man all rätt till. I slutändan är det alltid sig själv man har, och om man då inte trivs i situationen man är i, vem ska man då klandra när man är medveten om att man kunde haft det bättre?
Här ska bli ändring!
Kommentarer
Trackback
