att vara aupair på andra sidan jorden

Jag är i choctillstånd. Hittade inga strumpor att ha i träningsskorna så jag slängde på mig stödstrumporna från flygresan... måste jag säga mer? Fick kramp i benen efter ett tag och fick ta av strumporna. Men barfota i träningsskor är inte bättre de. Fick skoskav på hälarna så efter en timmes gång fick jag stanna hos tildus och låna hennes flipflop. Efter tio minuter fick jag väl blåsor o skav mellan tårna istället, gaaahhh. Så jag fick gå barfota de sista tio minuterna hem. Där gick jag genomsvett, helt slut och framförallt, BARfota. Ser något lustigt i ögonvrån 30 cm från mina fötter, på gräset precis vid trottoaren. Hela jag stelnar av skräck och jag skriker så hela kommunen troligtvis hörde mig. Där ligger en jävla rent ut sagt PYTHONOOOOOOOORM. Och den ligger inte ihoprullad som en boll, den är utdragen och påväg framåt, precis framför mig. Men jag grips av panik och hoppar inte direkt åt sidan, jag börjar springa, som en galning, rakt framför ormen, eller förlåt, PYTHONormen. Kommer innaför dörren och börjar stortjuta och är helt vit i ansiktet. Föräldrarna kommer springande och frågar va som hänt. Jag berättar och de vill följa med ner och titta på ormen. För tro det eller ej så är det rätt ovanligt att se ormar här mitt i samhället, det är mest i skogen de befinner sig. När vi kommer fram så stannar jag en 10 meter därifrån och Lewis får knäppa bilder. Och nu till det mest skrattretande. Ormen var... död. Hahahahahah! Men jag höll på att svimma av skräck ändå. Någon hade slått ormen rakt på huvudet så den låg ju fortfarande i "ringling"position. Justin bärde upp den i svansen (!!!) och de skulle ta kort och visa hur lång den var. Nu missade man ju halva men den var lika lång som honom, och han är 1.95 cm lång! Fattar ni att jag är chockerad att jag överlevde den skräckstunden! HERRE MIN GEeeeee