att vara aupair på andra sidan jorden

Jag har ju lovat bilder på huset / rummen ett bra tag nu så jag tyckte det var dags. Sprang runt och fotade här, så observera att det inte är städat / i ordning alls. Iof brukar det inte direkt vara kliniskt rent och pedantiskt ihopplockat.. Men ändå ;) Barnfamilj... Haha.


Framsidan




Höger däck och min balkongdörr


"Framdäcket" från vänster hörn


Samma ställe, fast kikar åt höger. Bilen som jag kör står där också.


Vänster däck

Insidan:


Hallen, samt en inkik bort mot Janes och Justins rum, vilket vätter mot framdäcket


Från ytterdörren


Kök


Dörren till pojkarnas rum, de delar då jag är här så att jag ska ha tillgång till ett eget :)


Står i Griffis säng och tar bilden. De har garderob och hylla som "rumsavdelare"


Min dörr


Mitt rum


Kök / Tvrum


Tvrummet


Kikar åt höger, i hörnet ser ni en dörr in till lilla toan


Från fönstret


Lilla toan


Dörr till tvättmaskin / torktumlare till vänster, stora toan rakt fram, kök till höger


Stora toan


Utsikt från bakdörren

Baksidan:


Till vänster om poolområdet, garage och studsmatta rakt fram


Studs, eller förresten - megamattan!


Här står jag ofta med tvätten, hihi


Poolområde / baksida. I Australien är det lag på att ha staket runt om poolen, och att dörrarna som leder in ska stängas automatiskt..


-


Pool / bakdäck


Stökigt bakdäck då palmblad trillar ner från träden varje dag = hösten är påväg. Hjälp.. haha


Bakdörren och hunden Po, visst har han läskiga ögon? De lyser.. ;)



Ja kanske inte ett superroligt inlägg, men det är alltid kul att få se lite hur det ser ut. Så nu hoppas jag ni har en bättre bild av hur jag bor! Dock ska jag ju inte bo kvar hos familjen Davies alltför länge till nu. I tidiga april flyttar jag 5 km bort till fmailjen Johnston. En pappa med tre små pojkar. (pappan har tjej, man kan andas ut) haha... Pratar med dem nästan dagligen och det känns jättebra att byta miljö och förhoppningsvis till något som känns lite mer positivt.

Jag kan säga att om jag av någon anledning skulle vara aupair i Sverige och hade kommit till den här familjen så hade jag bytt efter en dag eller två. Och om jag hade tvingat mig själv att först känna efter hade det dårakt inte blivit långvarigt. Men när man är på andra sidan jorden så här så måste man vara stark. Man får se allt från den positiva sidan. Man växer som person, man får ta saker för vad de är. Alla familjen kan ju inte vara drömfamiljer där varje dag är en fantastisk upplevelse? Utan istället får man tänka "vad vinner jag på det här?" Jo, jag får (trots allt) en familj, och om det skulle vara något så vet jag att jag i slutändan kan prata med dem. Jag får tak över huvudet, mat och eget rum. Gratis! Och som om inte det vore nog, man får betalt. Så de dagar ungarna är jobbiga vet man att att de kommer dagar som är bättre. Man måste lära sig uppskatta de (ibland få) saker som faktiskt är bra och strunta i, eller acceptera resten. Om man skule gå runt och bli ledsen för allt man är missnöjd med och notera allt som inte går som man vill så skulle man ju gå in i en bubbla och inte trivas alls, längta hem och vara ledsen. Klart man längtar hem ibland, och ledsen finns det dagar då man också är, men lite är normalt. Men att göra det till en ond cirkel.. Nehe, de går inte, man kan bättre än så. Bara man vill och tror på sig själv!