varning för långt inlägg
Hallå allihopa, tror jag får förtydliga mitt tidigare inlägg lite.
Från början var det tänkt att jag skulle vara i min nuvarande "familj" till mitten på april, då det hade blivit 6 månader. Pappan i familjen bokade en resa för hela familjen + mig till i början på april. Tanken var att vi skulle till Fraser Island (en av australiens mest omtyckta ställen, dit många turister åker) den 2 april och stanna där i 5 dagar.
Men den senaste månaden har familjen, eller rättare sagt mamman och pappan uppfört sig väldigt konstigt. De har varit ganska korta och kyliga och lätt kunnat visa att om de har haft en dålig dag så har de verkligen haft en dålig dag. Och jag som tänker mycket och lätt tar åt mig har tyckt att det här har varit jättejobbigt då jag själv aldrig skulle kunna vara "sur" mot någon som inte gjort något bara för att jag har en dålig dag. Klart man inte kan vara glad hela tiden, men otrevlig har man inte rätt att vara mot någon som inte är det tillbaka. Utöver beteendet har det varit en hel del småsaker som känns lite onödigt att ta upp i bloggen, men som iaf har bidragit till att jag verkligen känner att det ska bli himla skönt att snart åka från dem.
Häromdagen mumlade pappan om att det bara var två veckor kvar och han tyckte vi skulle umgås mer som familj då vi inte gjort de på senaste. Ja det var ju en fin tanke tänkte jag och gick in till mitt rum. Tänkte igenom vad han sa och fick en smärre chock, VADÅ TVÅ VECKOR?? De är ju mer än en månad kvar?? Men tydligen (har jag tänkt ut) att mamman får tillbaka sitt körkort den 17e mars, vilket egentligen var den stora anledningen till att de sökte en aupair, och kan därfefter köra ungarna sälv på morgonen, och låta dem vara på daycare (fritids) till de slutar jobbet... så han tänkerr väl snålt här och tycker att de inte har någon mer nytta av mig efter det och kan därför spara pengar genom att inte ha mig kvar.
Så efter det mejlet jag fick från den nya familjen (som jag publicerade tidigare), vilken jag ska till när jag slutar här, så var mina mungipor i taket. Minst sagt. Skulle vara så skönt att bara ta sina saker och pysa dit snarast möjligast!
Så så ligger det till. Blev visst ett långt inlägg, men för er som undrar om den nya familjen så kan jag säga att den består av en pappa och tre små söta pojkar (alla i skolålder dock = lediga förmiddagar för mig! ;)). Pappan har tjej, men de bor inte ihop. Känns rätt skönt faktiskt. För något man verkligen har märkt är att barn är mammans revir. Och det har varit väldigt svårt att veta om man ska våga "säga till" ungarna när föräldrarna, speciellt mamman, är hemma - då hon kanske vill ta dem i försvar osv.
Nej nu ska jag sova, spinning och prommis imån på morgonen!
Puss och kram skummbanan
Från början var det tänkt att jag skulle vara i min nuvarande "familj" till mitten på april, då det hade blivit 6 månader. Pappan i familjen bokade en resa för hela familjen + mig till i början på april. Tanken var att vi skulle till Fraser Island (en av australiens mest omtyckta ställen, dit många turister åker) den 2 april och stanna där i 5 dagar.
Men den senaste månaden har familjen, eller rättare sagt mamman och pappan uppfört sig väldigt konstigt. De har varit ganska korta och kyliga och lätt kunnat visa att om de har haft en dålig dag så har de verkligen haft en dålig dag. Och jag som tänker mycket och lätt tar åt mig har tyckt att det här har varit jättejobbigt då jag själv aldrig skulle kunna vara "sur" mot någon som inte gjort något bara för att jag har en dålig dag. Klart man inte kan vara glad hela tiden, men otrevlig har man inte rätt att vara mot någon som inte är det tillbaka. Utöver beteendet har det varit en hel del småsaker som känns lite onödigt att ta upp i bloggen, men som iaf har bidragit till att jag verkligen känner att det ska bli himla skönt att snart åka från dem.
Häromdagen mumlade pappan om att det bara var två veckor kvar och han tyckte vi skulle umgås mer som familj då vi inte gjort de på senaste. Ja det var ju en fin tanke tänkte jag och gick in till mitt rum. Tänkte igenom vad han sa och fick en smärre chock, VADÅ TVÅ VECKOR?? De är ju mer än en månad kvar?? Men tydligen (har jag tänkt ut) att mamman får tillbaka sitt körkort den 17e mars, vilket egentligen var den stora anledningen till att de sökte en aupair, och kan därfefter köra ungarna sälv på morgonen, och låta dem vara på daycare (fritids) till de slutar jobbet... så han tänkerr väl snålt här och tycker att de inte har någon mer nytta av mig efter det och kan därför spara pengar genom att inte ha mig kvar.
Så efter det mejlet jag fick från den nya familjen (som jag publicerade tidigare), vilken jag ska till när jag slutar här, så var mina mungipor i taket. Minst sagt. Skulle vara så skönt att bara ta sina saker och pysa dit snarast möjligast!
Så så ligger det till. Blev visst ett långt inlägg, men för er som undrar om den nya familjen så kan jag säga att den består av en pappa och tre små söta pojkar (alla i skolålder dock = lediga förmiddagar för mig! ;)). Pappan har tjej, men de bor inte ihop. Känns rätt skönt faktiskt. För något man verkligen har märkt är att barn är mammans revir. Och det har varit väldigt svårt att veta om man ska våga "säga till" ungarna när föräldrarna, speciellt mamman, är hemma - då hon kanske vill ta dem i försvar osv.
Nej nu ska jag sova, spinning och prommis imån på morgonen!
Puss och kram skummbanan
Kommentarer
Trackback
